Nej, vad hände där??

I går började jag känna av knät när jag gick. Det har jag inte gjort tidigare, så det kändes ju så där lagom onödigt. I dag har jag känt av det även i vila, och det är ju helt värdelöst. Det molvärker, lite som tandvärk ungefär. Jag känner också av det när jag går, särskilt om jag suttit stilla en stund.

Nu blir jag ju lite orolig, för det innebär ju att det går åt fel håll tänker jag. Det ska göra mindre ont, inte mer. Jag har ju inte direkt överansträngt knät de senaste veckorna även om jag inte heller suttit fast i en stol.

Just nu känner jag mig rätt less. Jag vet att det inte är ett dugg synd om mig, men va f*n... jag vill jogga. Inte snabbt, inte långt men regelbundet, smärtfritt och snyggt. Jag vet att jag kan träna annat, som styrketräning, men styrketräning ger inte samma känsla efteråt, den där känslan av att stressen bara rinner av en och att man når så himla mycket bättre.

Jag funderar lite på om jag kanske ändå borde uppsöka läkare, om en fysioterapeut kanske inte räcker. Eller kommer läkaren bara att säga att jag ska besöka en fysioterapeut..? Vad kan man göra för att laga ett knä? Lite skumt är det ju att det gör ont i vila, det brukar väl inte menisken göra?


Kommentarer

  1. Tipsar absolut om fysioterapeuter, de kan göra under ibland! Sen är det nåt när man hamnar runt 50...kroppen börjar ha krämpor....är det inte knät så är det axeln eller armbågsleden.... Märkligt och trist!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var så redig att jag uppsökte både fysioterapeut och vårdcentral. Röntgen och remiss till ortoped blev i alla fall resultatet. Nu håller vi tummarna på att de kan laga.

      Radera

Skicka en kommentar