Minns den första gången...

Vissa saker i sin löparkarriär minns man lite extra. Ni vet - första gången man orkade jogga en hel kilometer, första gången man orkade jogga fem kilometer, första gångan man fixade en mil.... Ni vet den där känslan av att man är Stålmannen och Wonder Woman samtidigt. Minst!

Ungefär samma känsla kan man få av att jogga 1,6 km också. Om de 1,6 km är de första på flera veckor, att de 1,6 km dessutom är smärtfria och att flåset fungerar.

Då är man banne mig oslagbar och en stark kandidat till flera OS-guld.

Jag skulle ju kunna fokusera lite på att jag joggade långsammare än en snigel i uppförsbacke - men varför då, tänker jag... Jag joggade!

Kommentarer