I dag tog jag en försiktig promenad hem från jobbet. Knappt 2 km i makligt tempo. Inte mycket att skryta om, men jag kunde i alla fall gå utan att få ont. Jag har en liten känning i knät, men det blev liksom inte bättre eller sämre av att gå. Det vore en överdrift att säga att det gör ont, men det känns. Ilar liksom på nåt vis.
Jag föredrar att tänka att det är positivt, att det faktiskt gjorde ont. Det känns heller inget nu efteråt. Med lite tur så börjar menisken förlåta mig. Jag tänker ta en liten promenad i morgon också, lugnt och försiktigt. En kilometer bara, eller kanske två. Inte långt och inte snabbt.
Så länge jag inte känner nåt kan jag fortsätta så, med små korta och försiktiga promenader. I slutet av nästa vecka är det, i så fall, dags att ta en kort joggingrunda. Allt enligt rekommendation från fysioterapeuten.
Jag föredrar att tänka att det är positivt, att det faktiskt gjorde ont. Det känns heller inget nu efteråt. Med lite tur så börjar menisken förlåta mig. Jag tänker ta en liten promenad i morgon också, lugnt och försiktigt. En kilometer bara, eller kanske två. Inte långt och inte snabbt.
Så länge jag inte känner nåt kan jag fortsätta så, med små korta och försiktiga promenader. I slutet av nästa vecka är det, i så fall, dags att ta en kort joggingrunda. Allt enligt rekommendation från fysioterapeuten.
Kommentarer
Skicka en kommentar