I eftermiddags körde jag mitt första PT-pass. Nä, inte första gången någonsin men det första på flera år, och det första på detta gym.
Tanken är att jag ska träffa min PT varannan vecka. Däremellan ska jag köra programmet själv, minst 3 gånger.
Jag började med att värma upp, 10 min på crosstrainer. Redan där var jag ju svettig.
Jag började med axlar. 2 olika övningar, båda med hjälp av kabelmaskin. Som den klenis jag är så hade jag lätta vikter, men efter en liten stund kändes det som ett halvt ton ändå.
Efter armarna bytte jag maskin och det var dags att ge benen en omgång. Först vanliga benspark sen en övning jag aldrig testat på - utfall på nån slags glidmatta. Riktigt kul, jobbigt och lite lurigt med balansen. Det tog bra i benen.
Nu ska man ju inte tro att det räckte med två benövningar. Nej då, min PT hade minsann två till på gång. Gummiband och pilatesboll.
Den där benövningen med gummiband var galet jobbig, så där så man kände att krampen bara väntade på att få kasta sig över mig.
Rumplyft med boll var och nytt för mig. Lite jobbigare än vanliga rumplyft, men alls inte omöjligt att genomföra.
Sen var det dags att gå tillbaka till kabelmaskinen. Armarna skulle få jobba, och det rejält. Tre övningar som kombinerades i tre varv. Jag undrar om jag ens kommer att kunna borsta håret i morgon. Jag känner ju hur träningsvärken ligger i bakhåll och risken är stor att den kastar sig över mig i natt när jag sover.
Vid det laget kände jag mig rätt mör, manglad, mosad men samtidigt är det ju så himla skönt att bli så där trött, att ta i så det nästan gör ont. Men bara nästan.
Just som armarna bad om nåd var jag färdig med tredje varvet och vi flyttade oss till en matta. Där var det dags för en jobbig övning där man nog såg rätt fånig ut. Jag skulle ligga på rygg, ha ben och armar uppåt och sen få till en övning med armar och ben åt olika håll. Lite klurigt med tanke på att jag stod långt bak i kön när koordinationen delades ut, men attans vad den tog bra i magen.
Sen vände jag på mig och körde benlyft, vilket inte heller var skonsamt mot lata och tränade magmuskler. Så himla gött!
Passet avslutades med att vi gick till hantlarna och liggande på en bänk var det en omgång med bröstpress kvar. KÄRA NÅN!! Jag vet att det stod att hantlarna vägde 4 kg/st men jag vägrar tro det. Nån måste ha gnuggat bort en nolla. Det var så tungt.
Jag ser fram emot den här våren, med 8 PT-pass till. Jag ser fram emot att känna att jag blir starkare - för det räknar jag med att bli - och känna att jag kan höja vikterna. Jag ser fram emot att känna att jag kan jogga, om än inte så snabbt och långt, men ändå att distansen kan ökas lite, lite, lite i taget.
Tanken är att jag ska träffa min PT varannan vecka. Däremellan ska jag köra programmet själv, minst 3 gånger.
Jag började med att värma upp, 10 min på crosstrainer. Redan där var jag ju svettig.
Jag började med axlar. 2 olika övningar, båda med hjälp av kabelmaskin. Som den klenis jag är så hade jag lätta vikter, men efter en liten stund kändes det som ett halvt ton ändå.
Efter armarna bytte jag maskin och det var dags att ge benen en omgång. Först vanliga benspark sen en övning jag aldrig testat på - utfall på nån slags glidmatta. Riktigt kul, jobbigt och lite lurigt med balansen. Det tog bra i benen.
Nu ska man ju inte tro att det räckte med två benövningar. Nej då, min PT hade minsann två till på gång. Gummiband och pilatesboll.Den där benövningen med gummiband var galet jobbig, så där så man kände att krampen bara väntade på att få kasta sig över mig.
Rumplyft med boll var och nytt för mig. Lite jobbigare än vanliga rumplyft, men alls inte omöjligt att genomföra.
Sen var det dags att gå tillbaka till kabelmaskinen. Armarna skulle få jobba, och det rejält. Tre övningar som kombinerades i tre varv. Jag undrar om jag ens kommer att kunna borsta håret i morgon. Jag känner ju hur träningsvärken ligger i bakhåll och risken är stor att den kastar sig över mig i natt när jag sover.
Vid det laget kände jag mig rätt mör, manglad, mosad men samtidigt är det ju så himla skönt att bli så där trött, att ta i så det nästan gör ont. Men bara nästan.
Just som armarna bad om nåd var jag färdig med tredje varvet och vi flyttade oss till en matta. Där var det dags för en jobbig övning där man nog såg rätt fånig ut. Jag skulle ligga på rygg, ha ben och armar uppåt och sen få till en övning med armar och ben åt olika håll. Lite klurigt med tanke på att jag stod långt bak i kön när koordinationen delades ut, men attans vad den tog bra i magen.
Sen vände jag på mig och körde benlyft, vilket inte heller var skonsamt mot lata och tränade magmuskler. Så himla gött!Passet avslutades med att vi gick till hantlarna och liggande på en bänk var det en omgång med bröstpress kvar. KÄRA NÅN!! Jag vet att det stod att hantlarna vägde 4 kg/st men jag vägrar tro det. Nån måste ha gnuggat bort en nolla. Det var så tungt.
Jag ser fram emot den här våren, med 8 PT-pass till. Jag ser fram emot att känna att jag blir starkare - för det räknar jag med att bli - och känna att jag kan höja vikterna. Jag ser fram emot att känna att jag kan jogga, om än inte så snabbt och långt, men ändå att distansen kan ökas lite, lite, lite i taget.
Kommentarer
Skicka en kommentar